Vårvärmen har kommit - åtminstone för några dagar - knopparna har bokstavligen sprängkraft, nyvakna humlor och fjärilar irrar runt och letar nektar och jag är i sån skaparmode.

Cykelförrådet tar sin form sakta men säkert. Min egen hustomte, tillika min pappa, löser utmaning på utmaning. Förrådet ska nämligen följa den befintliga svängda ligusterhäcken vilket innebär att förrådet saknar räta vinklar, och det kräver diverse speciallösningar. Pappa är en klippa! Just nu pågår bl.a. målning av overkligt många ribbor, och det fixar även jag med min kompetens. ;)

Parallellt med bygget skissar jag på den fortsatta utvecklingen av trädgården på Nummer tretton. Just nu fokuserar jag bl.a. på en liten köksträdgård. Jag samlar även inspiration kring diverse avskiljningar, spaljeéer, rabatter och sittplatser. Och, sist men inte minst har jag blivit lovad vit Hortensia Annabelle av en gammal vän och koloniägare. Det gäller bara för mig att bestämma mig för var den skönheten passar bäst på Nummer tretton.

Underbara vår! Jag är "high on life" - för att citera en väldigt stark, klok och fin vän. <3

Nu händer det grejer på Nummer tretton. Grävmaskinen bäddade kvickt för en ny ligusterhäck - som nu är satt. Och, bygget av ett litet nätt förråd för cyklar och soptunnor är i full gång. 

Dessa två nya inslag i trädgården kommer att minska insynen, skapa möjlighet till mer rumslighet och inte minst skapa mer ordning och reda på cyklar och soptunnor.

I hörnet som skapas bakom förrådet planerar jag för någon form av rabatt. 

Det blir en ganska skuggig plats - åtminstone under första delen av dagen - och då det ofta blåser från syd/sydväst är det inte ett helt vindskyddat läge trots skydd av förrådsvägg och häck. Vit hortensia är jag förtjust i och den skulle nog kunna trivas i detta hörn då den vill placeras i halvskugga. Vatten gillar den så fuktighetshållande och väldränerad jord är det som gäller. 

Men en sak i taget. Först ska förrådet komma på plats och målas, sen ska det grävas i leran. Härligt vårjobb som väntar! :)

Det var över 10 år sedan som vi grävde för häck på Nummer tretton. Men, vi glömde minsann en snutt.... ;) ... så imorgon rullar grävaren in igen.

Jag har inget jätte tydligt minne av varför vi valde bort häcken vid uppfarten till carporten men mannen pratar om att det handlade om att det skulle bli svårt att skotta den stora uppfarten med en häck intill. Jag tror även att vi tyckte att carporten i sig skapade tillräcklig avskärmning mot allmänningen.

Nåväl, vi känner dock att inramningen liksom saknas och dessutom vill vi minska insynen till bersån så nu blir det mer vintergrön liguster. Vi har hittills lyckats väl med vår befintliga liguster. Mannen har gödslat och jag har klippt. Ja, jisses vad jag har klippt! :) Nu är den tät och ger bra insynsskydd året om - även om pappa min tycker att den allt kunde vara lite tätare nedtill. Det är en herre som alltid ser att saker kan bli liiiite bättre. ;)

Liguster är en schysst häck helt enkelt så nu kör vi på med 9 meter till för jag älskar ju att klippa.... Häpp!

Men hur trist är det med soptunnor? Dessutom när de är placerade vid uppfarten till huset - som på Nummer tretton. Det är ju fruktansvärt otrevligt rent av. :0

Men nu får det vara slut på det! Det är hög tid att gömma soporna! Funderar... märkligt att det inte blivit gjort tidigare! :0

Vidare har vi idag cyklarna parkerade längst in i carporten, bakom bilarna, vilket varken är praktiskt eller särskilt stiligt.